När de skrattande clownerna plötsligt föll i gråt.
Jag vill börja med att gratta Cecilia och mig till fem fina men fruktansvärt korta månader. Det är jävligt fint. Tack. Jag älskar dig!
Om ni mot förmodan missat det så har jag flyttat. Till Linköping. ”Ni”, förresten. Bra att jag tror att jag har typ 10.000 läsare. 10.000 unika läsare. Dagligen. Hur vettigt hade inte det varit? Nåväl, drömma gör man om natten. På tal om det har jag haft sjukt konstiga drömmar den här veckan. Mer om det senare*.
Linköping - staden med stort S. Staden som är landets kanske mest kändistäta punkt. I förra veckan stötte jag på både Hans Meijer (akademisk ledare, statsvetare), Lars Winnerbäck (singer/songwriter) och Tage Danielsson (skådespelare, död) på samma ställe, samtidigt. I den här staden är det bussarna som bestämmer över gemene mans dag. Morgon, middag och kväll. Ska du någonstans? Ta bussen. Om inte ruttnar du långsamt inombords. Bussarna går hela tiden, dem är alla namngivna och en går till och med till himmelen. Sug på den du, Runar!
Jag bor i staden där folk pratar som bönder och pensionärerna har så pass trevliga rynkor att jag ångrar vid mitt liv att jag inte tog kameran med mig till jobbet i förra veckan. Mannen, på sätet mittemot på bussen hem, hade rynkor, käpp och en dvd-film i sin väska. Är det inte underbart, så säg! En pensis med dvd-film i sin väska. Fantastiskt.
Jag har, som tidigare sagt praktik. På en reklambyrå. I Linköping. Låter det inte maffigt? Jaja, hänger du med? Ja? Okidoki, då fortsätter vi! Det är schyssta lokaler (se bild i föregående inlägg) där jag har min plats på loftet, strax intill ytterdörren. Eller ytterporten. Den är nästan för stor för att kallas dörr. Det är fyra anställda. En chef/projektledare, en fotograf/webb och en art director. Jag är någon form av film-/sittapåfacebook-kille. Jag har tillgång till en Macbook Pro, Nikon D90, en HD-filmkamera och gratis käk varje dag om jag så vill. Det gillar jag. Maten alltså, det andra hade jag klarat mig utan. SKOJA BARA! Det är ett mycket trevligt ställe, i alla fall. Jag gillar’t!
* Två av mina drömmar i veckan;
1. Jag och Cecilia var på besök i Uppsala. Vi gjorde ett stopp på min gamla Ju-Jutsuklubb för att kolla läget (har, för nytillkomna läsare tränat där i sju låååååånga år). När vi kom fram var det tomt på folk. I dojon, som det så fint heter, finns ett skåp där det finns böcker med olika tekniker. Vi går dit och rotar. Jag kollar kast och sådant medan hon visar en trasig mobil hon hittat. Jag kollar på den. Vi åker hem.
Halvvägs märker jag att jag stoppat telefonen i fickan. Jag svär för mig själv, åker hem och får skäll av min syster för att jag skäller ut henne för att inte äta upp den lilla mat som finns kvar från kvällens middag. Vill minnas att det var julbord, för övrigt. Jag tar mobilen och går ut till bilen igen för att lämna tillbaka den. Cecilia dissar mig så jag går själv. Syster, tätt följd av hela min släkt, springer ikapp för att åka med. Jag blir mentalt trött och klättrar naken om baken in i bilen för att åka in till stan på nytt.
Det är halt ute vilket gör att jag slirar ner i diket. I backspegeln ser jag en man springa som en dåre efter bilen. Han sladdar ner i diket, framför bilen, för att putta upp den. Inga konstigheter. Min moster, mamma, kusiner och syskon sladdar ner på samma ställe strax efter mig och han hjälper även dem upp. Typ här slutar min ena dröm.
2. En annan dröm gick ut på att jag och ett par kusiner skulle bada. Vi skulle ut till en ö och jag skulle hjälpa en av mina yngre kussar då han tydligen hade svårigheter att simma. På alla handleder finns en bricka med ett nummer. Detta nummer är man tvungen att upprepa för att inte sjunka. Detta glömmer jag och vi försvinner djupt ner undre vattnet. Slut.
Och du mår bra?
Om ni mot förmodan missat det så har jag flyttat. Till Linköping. ”Ni”, förresten. Bra att jag tror att jag har typ 10.000 läsare. 10.000 unika läsare. Dagligen. Hur vettigt hade inte det varit? Nåväl, drömma gör man om natten. På tal om det har jag haft sjukt konstiga drömmar den här veckan. Mer om det senare*.
Linköping - staden med stort S. Staden som är landets kanske mest kändistäta punkt. I förra veckan stötte jag på både Hans Meijer (akademisk ledare, statsvetare), Lars Winnerbäck (singer/songwriter) och Tage Danielsson (skådespelare, död) på samma ställe, samtidigt. I den här staden är det bussarna som bestämmer över gemene mans dag. Morgon, middag och kväll. Ska du någonstans? Ta bussen. Om inte ruttnar du långsamt inombords. Bussarna går hela tiden, dem är alla namngivna och en går till och med till himmelen. Sug på den du, Runar!
Jag bor i staden där folk pratar som bönder och pensionärerna har så pass trevliga rynkor att jag ångrar vid mitt liv att jag inte tog kameran med mig till jobbet i förra veckan. Mannen, på sätet mittemot på bussen hem, hade rynkor, käpp och en dvd-film i sin väska. Är det inte underbart, så säg! En pensis med dvd-film i sin väska. Fantastiskt.
Jag har, som tidigare sagt praktik. På en reklambyrå. I Linköping. Låter det inte maffigt? Jaja, hänger du med? Ja? Okidoki, då fortsätter vi! Det är schyssta lokaler (se bild i föregående inlägg) där jag har min plats på loftet, strax intill ytterdörren. Eller ytterporten. Den är nästan för stor för att kallas dörr. Det är fyra anställda. En chef/projektledare, en fotograf/webb och en art director. Jag är någon form av film-/sittapåfacebook-kille. Jag har tillgång till en Macbook Pro, Nikon D90, en HD-filmkamera och gratis käk varje dag om jag så vill. Det gillar jag. Maten alltså, det andra hade jag klarat mig utan. SKOJA BARA! Det är ett mycket trevligt ställe, i alla fall. Jag gillar’t!
* Två av mina drömmar i veckan;
1. Jag och Cecilia var på besök i Uppsala. Vi gjorde ett stopp på min gamla Ju-Jutsuklubb för att kolla läget (har, för nytillkomna läsare tränat där i sju låååååånga år). När vi kom fram var det tomt på folk. I dojon, som det så fint heter, finns ett skåp där det finns böcker med olika tekniker. Vi går dit och rotar. Jag kollar kast och sådant medan hon visar en trasig mobil hon hittat. Jag kollar på den. Vi åker hem.
Halvvägs märker jag att jag stoppat telefonen i fickan. Jag svär för mig själv, åker hem och får skäll av min syster för att jag skäller ut henne för att inte äta upp den lilla mat som finns kvar från kvällens middag. Vill minnas att det var julbord, för övrigt. Jag tar mobilen och går ut till bilen igen för att lämna tillbaka den. Cecilia dissar mig så jag går själv. Syster, tätt följd av hela min släkt, springer ikapp för att åka med. Jag blir mentalt trött och klättrar naken om baken in i bilen för att åka in till stan på nytt.
Det är halt ute vilket gör att jag slirar ner i diket. I backspegeln ser jag en man springa som en dåre efter bilen. Han sladdar ner i diket, framför bilen, för att putta upp den. Inga konstigheter. Min moster, mamma, kusiner och syskon sladdar ner på samma ställe strax efter mig och han hjälper även dem upp. Typ här slutar min ena dröm.
2. En annan dröm gick ut på att jag och ett par kusiner skulle bada. Vi skulle ut till en ö och jag skulle hjälpa en av mina yngre kussar då han tydligen hade svårigheter att simma. På alla handleder finns en bricka med ett nummer. Detta nummer är man tvungen att upprepa för att inte sjunka. Detta glömmer jag och vi försvinner djupt ner undre vattnet. Slut.
Och du mår bra?
Kommentarer
Trackback
