I huvudet på en sten

Först: Ursäkta de korta inläggen. Har inte haft tid/lust/livsgnista nog att skriva tidigare i veckan. Humöret har skiftat likt en gravid kvinnas. ursäkta även för att jag går in på förbjudet område. Dessa "Hejdethärharjaggjortidag"-inläggen är hemska. Måste ta mig ur träsket innan det är för sent.

Måndag
Varje barns våta dröm uppfylldes. Snön kom. Mycket, mycket snö kom. Så mycket snö att bussar ställdes in. Så mycket snö att vi knappt kunde ta oss ut på tomten. Jag blev insöad. INSNÖAD! Min högsta dröm sedan förskolan. Äntligen blev den sann.



Tisdag
Jobb
Slösurf
Jobb
Såg att Melissa Horn spelade i stan - fixade biljett
Jobb
Hem för att hämta kameran
In till stan
Konsert



Jag norpade en plats precis framför scenen. Hamnade precis framför Melissa. Det var ganska pinsamt, faktiskt. Att sitta så nära med kameran i knät. Nåväl. Hon är sjukt duktig. Har ni inte hört något med henne så är det hög tid för detta! Trots halsproblem så gjorde hon sig väldigt bra där uppe på scenen.

Åtta låtar spelade hon, ibland med komp från en gammal gitarrlärare (bilden), innan det var dags för låten som fick mig att beställa hennes debutskiva. ”Som jag hade dig förut”. En duett med Lars Winnerbäck (Jag har, sedan ett par år tillbaka, denne man som husgud. Jag har samlat på mig skivor, signeringar, plektrum, har foton på nästan alla väggar i min lägenhet, etc. Stort fan? Besatt? Skitsamma.).

”Det mest fantastiska med den här låten är att vi inte ska framföra den själva…” säger hon samtidigt som man ser två svarta kängor röra sig i bakgrunden, bakom ett draperi. Jag skämtar inte när jag säger att mitt hjärta slog i alla fall tredubbla slag. Ut kliver han. Mannen, myten, legenden. Lars fucking Winnerbäck. Jag dog. Jag fick skakandes upp min telefon ur fickan för att ringa ett samtal. Kunde inte hålla kameran helt stilla. Liksom, hallå. Att sitta två meter från sin absolut största favorit på musikhimmelen, hur ofta händer det?

Shit. Vad mesigt, egentligen. Jag lider av en sådan sjuk kändiskåthet så det är pinsamt. Hursomhelst så var det en väldigt bra spelning. Tack för det!

Lördag
Jesper, Håkan och jag tog oss till Stockholm för att se Solen i ögonen – En film om Lars Winnerbäck. (NEHE?)
Sjukt bra film. Fantastisk musik och djupa samtal. Lite för mycket snack med tre fanatiska tjejer, men vad fan, man kan inte få allt. Har ni inte sett den, gör det. Den är värd varenda sekund. Det bästa jag sett på länge.

Söndag

Överskattat fyrverkeri

Ytterligare en vecka att bocka av.