I huvudet på en sten

Jag fyller snart år. Den åttonde decmber, för att vara exakt (glöm inte att gratta mig, för i helvete!). Detta innebär då att en önskelista ska skrivas. Det var bättre förr då man var barn (och nej, jag ser mig inte som barn längre. I’m a man, goddamnit) då man kunde sitta i timmar och titta i alla de där leksakskatalogerna man fick på posten. När en sådan damp ner i lådan, då, DÅ var det sjuk fest. Man ringade in allt man såg. Allt utom dockorna och maten gjord av plast då, givetvis. Tjejgrejer. Skräp.

Nu förtiden är det inte alls lika enkelt. Nu måste man faktiskt tänka till. Inte mitt forum. Man önskar sig ju liksom inte saker längre. Åtminstone inte jag. Eller jo. En hylla. Sa jag att jag känner mig vuxen? Filmerna jag samlat på mig ligger och skräpar runt om i lägenheten, det funkar inte längre. Det jag önskar mig allra mest är dock att få umgås med min fru. Hon är bäst. Om ni tröga jävlar inte förstått det än. Ursäkta mina hårda ord.

Helg. En helg som denna har det inte varit på väldigt länge. Jag är trött den här helgen. Jag har jobbat i veckan. Till skillnad från det oerhört sköna livet i Karlskoga (som jag för övrigt saknar) så har jag fått slita som ett djur den här veckan. I måndags inledde jag den första veckan, av totalt sex, i min praktikperiod. Jag har fått äran att arbeta under en fotografs våld. Väldigt trevligt, faktiskt. Härligt folk, schyssta lokaler och obegränsat med gratis choklad i flytande form. Mina uppgifter den här veckan har varit att leka retusch-kille. Kille som retuscherar bilder. Kille som fuskar med folks hy, ögon, munnar, hakor, halsar. Imorgon kommer jag att bli höjd till skyarna i hierarkin. Jag kommer att få bosätta mig vid ett nytt skrivbord med en ny, bättre, dator. Jag jobbar mig uppåt. Snart tar jag över.

På tal om att ta över, så längtar jag något fruktansvärt mycket tills på torsdag. Då ska jag nämligen, för första gången, ta mig upp över molnen. Jag ska flyga. Flyga ner. Ner till Karlskrona. Ner till Cecilia. Jag längtar.